Profetian

Julia, 13, och Riccardo, 11, kommer fram till Castelcorvo, till huset som deras faster Margherita just har köpt för att göra till ett B&B. Deras föräldrar måste åka bort på jobb och har bett Margherita ta hand om barnen. Men Julia och Riccardo känner ingen där och Riccardo är nedslagen eftersom hans mobil inte har någon internetmottagning. Syskonen blir snart vänner med Matteo, 11, och Betta, 12, två barn från stan. Han samlar på foton av skalbaggar, hon är en modig äventyrare. Två annorlunda barn som de andra ungdomarna i Castelcorvo ofta retar. Aldo, den största mobbaren, är särskilt elak mot Matteo när han tar hans mobil, retar honom och sedan slänger mobilen över en hög häck. Den landar i trädgården som tillhör De galna systrarna, två äldre kvinnor som alla barnen i stan tror är häxor. Trots att de är rädda för vad som kan gömma sig i trädgården går barnen in för att hitta mobiltelefonen. Men plötsligt möter de systrarna. En av de två kvinnorna har en korp på sin axel och ger barnen ett märkligt kopparkort där en mystisk gåta står skriven. Sen uttalar de en obehaglig profetia: ”När resan är över igen. Kommer en av riddarna aldrig mera hem. För alltid kvarlämnad, av alla övergiven.” Samma kväll försöker Julia och Riccardo lösa gåtan och pratar om profetian. ”Bara gammalt tantbabbel”, säger pojken, ”du tror väl inte på riktigt att de är häxor, eller? Häxor finns inte ens!” Samma kväll sover Julia på vinden som hennes faster gjort om till sovrum när hon väcks av musik från klockradion på hennes nattygsbord. Flickan öppnar ögonen och inser att klockan är 23:61… ett omöjligt klockslag! Och framför henne, står en okänd pojke. När hon väl har tänt lampan igen… har pojken försvunnit.